Det var höst. Regnet öste ner. Jag stod ute på balkongen till min enkla etta på nybroplan och tittade ut över Stockholm. Nere på gatan såg jag en kille och lite längre bort en tjej som sprang snabbt över vägen med jackor över huvudet för att inte bli blöta. Det kvittade. Man blev alltid blöt fastän man hade en jacka som skydd. Det hade jag lärt mig efter alla mina år i Stockholm. Jag hade bott i Stockholm så länge jag kunde minnas. Min födesel hade skett här och ända sedan dess hade jag varit helt förälskad i staden och hade aldrig velat flytta härifrån, förrens nu. Jag har fyllt 21 nu och därför tyckte jag att det var dags att börja följa mina drömmar. Stockholm är inte direkt den bästa platsen att uppfylla drömmar, men USA däremot? 

Det var redan för två år sedan som jag hade hittat lägenheten helt oskyldigt och jag hade blivit förälskad på direkten. En trea i nästan världens underbarase stad, New York. Förut hade jag bara varit i New York två gånger med mina föräldrar. En gång med mamma och en gång med pappa när jag var lite yngre. Mina föräldrar hade skilt sig redan när jag var fyra år, vilket gjorde min uppväxt lite tuff, men jag klarade mig igenom den. 

Tillbaks till New York, redan som femåring hade jag drömt om att bo i New York, eftersom staden var så vacker och nu kändes det verkligen som om att en del av min stora dröm skulle gå i uppfynnelse.

Det var min sista natt nu i Stockholm. Flyttgubbarna hade kommit tidigare idag och hämtat alla mina lådor som skulle med till New York, och det enda som var kvar i min lägenhet var en säng, tandborste och lite mat i kylen. Mycket mer fanns det inte. Jag skulle åka tidigt imorgon bitti och då skulle även en annan flyttgubbe komma och ta det allra sista, som sängen och nattuksbordet. Och jag skulle få ta förväl av min kära lägenhet och mitt kära Stockholm.

 

Mammas blick som hon hade gett min när jag först berättade för henne om att jag hade köpt en lägenhet i New York var oförglömlig. Jag antar att det känns lite i hjärtat när ens barn berättar att den ska flytta till ett helt annat land långt borta, för det gör även att man inte kommer att kunna träffas lika ofta som om man bodde i samma stad.

Jag hade kramat om mamma och sagt att det skulle bli okej. Att jag skulle försöka att komma och hälsa på så ofta det gick och jag bjöd även in dem att komma nästa månad.

Pappa hade inte sagt så mycket, förutom att han var stolt över mig. Stolt över att jag hade vågat ta det beslutet att flytta utomland i en så ung ålder och stolt över att jag hade haft råd att köpa lägenheten alldeles själv, plus flygbiljetterna och allting.

Jag var faktiskt själv rätt stolt och förvånad över att jag hade haft råd till allting, men jag hade faktiskt mycket pengar över. Jag hade alltid jobbat mycket och hårt för att förtjäna mina pengar. Mitt jobb här i Sverige var faktiskt väldigt bra och jag trivdes med en bra lön.

Jag hade jobbat som assistent till en börsmäklare, och jag hade tjänat rätt bra på det i tre år. Men nu skulle jag ut i den stora världen och förhoppningsvis träffa den stora kärleken.

 

-Hey Brooke, ropade jag efter henne. I know I screwed up, but please, I love you. Jag kollade djupt in i hennes ögon och försökte att klämma fram en liten tår, men det gick inte, dropparna stannade kvar i ögonen ett tag till.

-Right, say that to the slut you fucked last night. It's over, just go. I never wanna see you again, sa hon argt och bestämt och öppnade dörren för att försöka schasa ut mig. Jag bara vickade och virrade på huvudet. Så lätt skulle hon inte komma undan. Visst, jag hade gjort fel och det var ett misstag att träffa den tjejen, vad hon nu än hette, men alla gör misstag, även jag.

-Please.. Just give me a second chance.

-You had your second chance for about three chances ago. Listen to me, it's over. We are never ever getting back together, like ever.

Nu kände jag tårarna komma. När hon sa det på det viset visste jag att det var allvarligt. I just detta ögonblicket insåg jag vad jag hade haft och nu aldrig skulle få tillbaka. Den kvinnan som jag älskade så otroligt mycket, men aldrig visat det. Allting som jag hade gjort var ett stort misstag som jag skulle få leva med länge och väl. Det fanns ingen annan än Brooke som jag ville tillbringa mitt liv med. Men nu var det försent.

-Just... Jag steg ett steg närmare henne och slog ut armarna på ett försök till en kram, men hon backade undan.

-Back off! You disgusting me. Get the fuck out my house, now! skrek hon åt mig, och jag blundade misslyckande och kände att det enda rätta att göra var att gå. Hur svårt de än skulle bli.

Hon hade rätt. Jag hade fått flera stycken chanser och jag hade misslyckats alla gånger. Jag kanske inte var ämnad till att vara en pojkvän. I alla fall ingen bra. Det kanske var menat att jag endast skulle vara artist och skådespelare. Kanske inget mer. Men jag ville inte att min liv skulle vara sådär. Jag ville också skaffa familj och vara den perfekta killen för någon, men de visste jag att jag aldrig skulle bli. Och jag visste att mitt motto var "Never say Never", men just nu gick det bara inte att tro på det. Inte inom detta.

-I'm sorry, hann jag säga innan dörren smälldes igen bakom mig och jag brast ut i gråt. Tårarna rann och det blev inget stopp. Jag bara satt där utanför dörren och grät för alla mina misstag. Inte ens att sjunga skulle få mig att må bättre.

 

---

Första kapitlet i The last moment. Som ni säkert har märkt så kommer den att handla om Justin Bieber och en annan tjej som jag bara har hittat på.

De kommer inte att träffas riktigt än, men om några kapitel kommer det nog, så håll ut.

Gillade ni början? Ja/Nej? Varför/varför inte?

Kommentera gärna och ge feedback så att jag kan förbättra den om det skulle vara så och kom gärna med olika tips om vad ni vill ska hända och så.

 

Puss Julia