The last moment - Kapitel 4
Previous...
Jag försökte att koncentrera mig på att inte kolla på Justin, då blev jag bara nervös.
-Well, your first day is very impressive, sa han kaxigt och höjer på sina ögonbryn.
Jag försökte att ignorera honom och göra det jag skulle, men han bara fortsatte att prata.
-Michael must be very satisfied with you, right?
-Hey, what do you want? I know I messed up today, ok? Do your own bussiness! utbrast jag och gick sedan ut ur rummet och satte mig på en stol en bit bort från Michael.
Denna dagen hade varit ett helvete. Nästan värsta dagen i mitt liv. Först är man orolig och nervös över hur det kommer att gå första dagen och vad man ska bli tilldelad att göra, sedan får man reda på att man ska jobba med Justin Bieber och att han är värsta bitchen. Mitt nya jobb kunde inte bli bättre.
Det värsta var att han skulle komma om ett par dagar igen och jobba med oss. Jag längtade verkligen inte tills dess. Förhoppninsvis skulle dagarna gå långsamt och segt.
Visst, jag kunde medge, han hade en talang. Han var duktig idag i studion, men jag brydde mig inte. Hans attityd var inte den sort som jag direkt gillade.
Mina ögon slocknade och innan jag visste ordet av det, sov jag.
Jag färdades bort i mina drömmar och bort mot mitt andra liv.
-"You may kiss the bride", sa en röst och jag skulle precis närma mig hans perfekta läppar när jag såg ansiktet. Det hade inte varit med i min dröm förut, men jag kände igen vem det var. Den jag fruktade mest av alla. Den jag minst av alla killar i hela världen önskade att det var som jag snart i detta ögonblick skulle kyssa.
-"I love you Jen," sa det bekanta ansiktet. Hans läppar kom ännu ett snepp närmare mig, men jag backade undan. Aldrig i livet att jag skulle kyssa Justin Bieber. Hellre kysste jag en smutsig apa med allför mycket hår. Jag visste att detta var en dröm, men jag kunde inte hjälpa att jag blev äcklad av tanken att jag stod i kyrkan och jsut skulle gifta mig med Justin.. Bieber.
-"Back off!" utbrast jag och jag kunde slå vad att jag skrek så högt så att jag till och med utanför mina drömmar skrek.
Jag sprang iväg, bort ifrån honom och mot utgången. Folket som satt i läktarna i kyrkan kollade chockat på mig där jag sprang i min långa bröllopsklänning. Jag tog tag i handtaget på dörren och sprang fort över tröskeln och ut i ingenstans.
Justin's perspektive
Det var tionde gången idag som jag hade försökt att ringa till Rachel, men inget svar.
Jag hade nyss kommit hem från studion, som egentligen hade varit ganska kul. Det var kul att plåga den nya anställda, bara för att hålla på lite. Jag hade ju varit på så dåligt humör hela veckan, därför var det kul att hålla på med henne. Jag märkte att hon blev irriterad och att hon inte direkt gillade mig, men det kunde jag väl alltid fixa på ett eller annat sätt.
Egentligen var hon ganska schysst. Visst, hon kom försent till studion, men vem bryr sig? Jag kom inte alls igår.
-Hey, how was the recording today? frågade mamma efter ett tag när hon hade märkt att jag kommit hem.
-Oh, hey! Well, it was pretty much fun, actually.
-How great! Did you got finished with anything? frågade hon under tiden hon höll på med maten. Det luktade stroganoff i hela lägenheten och det var först då som jag insåg hur hungrig jag egentligen var.
-Yes. We got finished with "Be Alright", but I'm going back on tuesday. Do you need any help with the food, mum?
-Great. No honey, it's ok. But I'll leave tomorrow, so then you have to fix the food by your own. You think you can do that? sa hon med ett litet flin. Jag grimatiserade till henne och tog sedan ner tallrikar och bestick från skåp och lådor.
-I'm actually eighteen. I think I can handle it.
-Well, I know you can handle everything else, but since you're not exacly a good cooker, so am I pretty worried, sa hon och höjde sitt ena ögonbryn.
-Believe me, mum. I'll be ok. Just let me help you setting the table.
-Ok. I believe you, honey.
Det var rätt ledsamt att mamma skulle åka imorgon. Det skulle kännas tomt utan henne. Hon hade varit och hälsat på nu i en vecka. Egentligen bodde hon i Los Angeles, och jag brukade också bo där förut, men sen valde jag att flytta till New York.
Jag hade ingen större orsak till att flytta. Jag gillade Los Angeles, men det var för mycket sol antar jag. Jag föredrar mellanväder, precis som det är i New York. Mamma var lite annorlunda. Hon föredrog solen där hon kunde bli brun.
Vi satte oss ner vid bordet och jag började att ta upp lite stroganoff på tallriken tillsammans med ris och lite grönsaker. Det enda jag längtade efter var att sätta tänderna i köttet och bara njuta. Hela dagen hade varit rätt full, förutom den halvtimmen som vi väntade på Jen. Jag hade knappt haft tid att äta. Det enda som jag hade fått i mig var en macka och en latte. Inte mycket, och enligt Scooter så behöver artister extra mycket näring och mat i sig, men det brukade han väl bara säga för att jag skulle äta bättre och mer.
Jag var rätt dålig på att äta bra, men det var bland annat för att jag var dålig på att laga mat.
Jag förstod aldrig hur jag skulle göra, även om jag gick efter recept. Matlagning var komplicerat.
-How did the stroganoff taste? frågade mamma under tiden hon smått blåste på sin mat på gaffeln för att det inte skulle vara så varmt så att hon brände sig.
-It tasted great, mum. You're right. I don't think I can survive without your cooking. I think you need to stay, sa jag med ett leende. Jag lurades lite med henne, men det visste hon såklart.
-Hm.. Good try.
-What? I can't survive without you, mum.
-You have survived before, I think you can survive now to, sa hon med en allvarlig röst.
-Yes, I survived before when I had Rachel. She could cook, but now it's over between us.
Nu hade jag tappat aptiten. Nu kunde jag inte få tankarna bort från Rachel. Jag undrade vad hon gjorde just nu, vad hon tänkte, och om hon någonsin tänkte på mig.
Jag antog att jag aldrig skulle få reda på om hon fortfarande hade känslor kvar för mig, även fast jag hade varit en skithög.
-You're right. What happened between you two, you never told me?
-I was a jerk, as always, sa jag ledset, Jag tog min tallrik och slängde maten som jag inte hade ätit upp och sedan satte jag ner allt i diskmaskinen.
Mina ben och fötter tog mig sedan in i sovrummet, där jag stängde dörren efter mig.
Lovade jag eller lovade jag??
Haha, äntligen kom kapitel 4 ut!
Denna delen kanske inte är lika lång som de andra kapitlena, men det är i alla fall ett kapitel.
Jag hoppas att ni gillar delen. Glöm inte att kommentera era tankar och åsikter.
Puss Julia
Kommentarer
Trackback